.

Folk som inte har djur kommer aldrig kunna sätta sig in i sorgen av att ett djur dör. Jag kanske ska börja med att skriva att självklart kan man inte jämföra det med att en nära anhörig avlider men detta gör det inte lättare.

Jag har fått tagit bort tre av mina hästar och fyra katter.

För mig blir mina djur familjemedlemmar, om vi tar vår katt Ludde som blev 17-18år. Han hade när vi fick ta bort honom funnits hos oss i mer än halva mitt liv. Han hade sina sovplatser, sina ritualer och sitt sätt. Satt familjen i soffan och åt ja då hade Ludde sin plats osv. Den dagen vi fick avliva honom var hemsk för hela familjen. Mina hästar har fått lämna mig allt för tidigt pga olyckor men även där blir det en djup tomhet man kommer på sig tänka med sina nya hästar att så gjorde aldrig Otto eller tänk om han rörde sig som Magnum. Förmågan att glömma de negativa sidan och bara komma ihåg allt bra är stor men likaså med människor- Det är ju inte så ofta man hör någon säga att -jo min kompis som dog var en snål jävel eller liknande.

 

En annan bit med att avliva sitt djur (för tyvärr är det ju sällan så att de dör naturligt) är ju att man ska ta beslutet    -Nu ska du dö! Man ska ringa till någon som kommer och gör det (när det gäller hästar) eller åka med sin katt till veterinären. Med hästar är ju inte döden nått fint och fridfullt, det är en bult i pannan, massa blod och en kranbil med en container. Vissa ägare är med sina hästar hela vägen Det är starkt! Jag klarar det inte!

 

Men man får se den glädjen man har fått ut av sina djur, de minnen de gett en och jag försöker tänka som en mkt klok veterinär sa till mig när jag velade om ett beslut

-Ett dött djur lider inte, det är du som gör och se det såhär en häst som får en minskad livskvalite eller kroniska smärtor har förmånen att få dö det har inte vi människor! 

Tycker det är så sant jag som jobbar inom vården ser tyvärr mkt bitar av att man håller liv i människor som inte vill annat än dö.

 

Men hur man än ser på döden, så saknar jag mina djur varje dag och om livet inte lurar mig kommer jag överleva alla mina befintliga djur och säkert fler så man måste ju acceptera detta men varje gång det händer så är sorgen så otroligt jobbig!

RIP mina fyrfotade barn <3

 

2003-2012