.

Jag gjorde min sista praktik på usk-utbildningen på Linnea enheten på LAH (LandstingsAnslutenHemsjukvård)

Där hamnar man oftast om du är eller är på väg mot livets slutskede, oftast pågrund av sjukdom som cancer. Döden på LAH är vardag det är inte jättemånga som kommer in genom dörrarna som åker hem i vilket fall inte för nån längre stund.

 

Under min praktik var det självklart en hel del som avled både unga som gamla. Jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte berörde en men i samtidigt var alla väldigt sjuka och just i den stunden kom döden som en befrielse. Jag hade ju aldrig sett dessa människor under deras friska tid. Men jag kände så många som inte hade gjort allt dom velat, saker man skulle göra sen. Det där sen fanns inte längre.. Många trasiga familjeförhållanden som skulle repareras på livets sista timmar då faktiskt den sjuke inte kanske alls var vid sitt fulla medvetande längre. Mkt ångest av anhöriga för saker som inte sagts eller gjorts eller saker som sagts och gjorts.

 

Jag fick mig faktiskt ett par riktiga tankeställare och nya prioriteringar!

Klart att man kan inte göra allt man vill som att resa jorden runt eller köpa en jacka för 10000 om man inte har pengar men att prioritera livet kan vara så små saker som att umgås mer med sin familj, tid är gratis eller berätta för ngn hur mkt den personen betyder.

Det kan oxå vara att bryta med personer som inte ger en nått, personer som bara förmedlar negativ energi och vill dra med en dit är inte värda att lägga tid på Det ät livet för kort för!

Att ta tiden och hälsa på sin gamla farfar eller mormor för en fika vem vet om möjligheten finns nästa dag? Gå inte och gnäll på ditt jobb eller liv det är faktiskt upp till en själv att förändra.

En farbror med svår cancer som bara hade dagar kvar att leva sa till mig nått som jag alltid kommer bära med mig -vet du Linda, jag har valt att leva tills jag dör. Jag vägrade bestämma mig för att livet är pest och pina och sätta mig på ärslet och väntat på döden. Tro mig den kommer vare sig man vill eller inte så jag bestämde mig för att jag vill leva tills jag dör!

 

Vilket deppigt inlägg haha menändå lite värt att tänka på! Man kan bli snuvad på livet eller förlora ngn man älskar